Han.
Det är underligt hur en människa kan få sådana känslor att gå runt i kroppen.
Han väcker fortfarande något inom mig när jag ser honom.
Jag undrar varför.
Kanske inte så konstigt egentligen. Bara för att jag åkte ifrån allt här hemma betyder väl inte det att alla tankar, känslor och sådant också försvann. Trodde att allt var annorlunda när jag kom tillbaka igen. Att vår situation ändrats, att känslor ändrats. Men min första tanke när jag såg honom var "Åhhh han är lika söt som innan jag åkte": Och där var det kört.
Situationen är väl också som innan ungefär. Vi hälsar om vi möts, annars ignorerar vi varandra. Ses vi på fyllan försöker jag mig på ett samtal. Blir några tafatta meningar. Inget mer.
Det ända som ändrats är att jag inte tillåter mig mer än att tycka han är söt. Ingen idé.
Kul att ha något sött att kolla på ibland, men hade vart bättre utan allt som hänt. Svårt att glädjas åt att se honom nu, det väcker mest alla tankar igen.
Önskar fortfarande så att den där kvällen kunde raderas. Då hade kanske, antagligen, vi varit vänner fortfarande. Pratat med varandra när vi har tid över på jobbet, skämtat lite och kunnat festa tillsammans. Allting rasade p.g.a en kväll.
Eller var det inte bara på grund av den kvällen? Kanske var det jag som sände fel signaler, signaler som han inte kände likadant inför? Kanske var det jag som pressade det för hårt?
Egentligen är det inget att fundera över utan bara att acceptera, det är som det är. Någon gång kanske vi kan hälsa på varandra som vanlig igen. Slänga några ord i förbi farten. Eller så blir det inte så. Snart åker jag väl igen. Och sen blir det förhoppningsvis Göteborg. Då kan jag träffa nya folk att klanta till det med istället :P
Nä nu är det dags för sängen mina vänner.
Bara skönt att skriva av sig lite innan man kryper ner där, så slipper man dessa onödiga tankar utan svar. Funderingar som kan ha 1000 olika svar, där man aldrig kommer få reda på vilket som är det rätta.
Men snart ses vi igen!
Sov så sött!
Han väcker fortfarande något inom mig när jag ser honom.
Jag undrar varför.
Kanske inte så konstigt egentligen. Bara för att jag åkte ifrån allt här hemma betyder väl inte det att alla tankar, känslor och sådant också försvann. Trodde att allt var annorlunda när jag kom tillbaka igen. Att vår situation ändrats, att känslor ändrats. Men min första tanke när jag såg honom var "Åhhh han är lika söt som innan jag åkte": Och där var det kört.
Situationen är väl också som innan ungefär. Vi hälsar om vi möts, annars ignorerar vi varandra. Ses vi på fyllan försöker jag mig på ett samtal. Blir några tafatta meningar. Inget mer.
Det ända som ändrats är att jag inte tillåter mig mer än att tycka han är söt. Ingen idé.
Kul att ha något sött att kolla på ibland, men hade vart bättre utan allt som hänt. Svårt att glädjas åt att se honom nu, det väcker mest alla tankar igen.
Önskar fortfarande så att den där kvällen kunde raderas. Då hade kanske, antagligen, vi varit vänner fortfarande. Pratat med varandra när vi har tid över på jobbet, skämtat lite och kunnat festa tillsammans. Allting rasade p.g.a en kväll.
Eller var det inte bara på grund av den kvällen? Kanske var det jag som sände fel signaler, signaler som han inte kände likadant inför? Kanske var det jag som pressade det för hårt?
Egentligen är det inget att fundera över utan bara att acceptera, det är som det är. Någon gång kanske vi kan hälsa på varandra som vanlig igen. Slänga några ord i förbi farten. Eller så blir det inte så. Snart åker jag väl igen. Och sen blir det förhoppningsvis Göteborg. Då kan jag träffa nya folk att klanta till det med istället :P
Nä nu är det dags för sängen mina vänner.
Bara skönt att skriva av sig lite innan man kryper ner där, så slipper man dessa onödiga tankar utan svar. Funderingar som kan ha 1000 olika svar, där man aldrig kommer få reda på vilket som är det rätta.
Men snart ses vi igen!
Sov så sött!
Kommentarer
Trackback
