Söndagsångest.
Söndagsångest. Bakisångest. Vem har uppfunnit något så dumt?
Ja, varför finns förresten ångest överhuvudtaget?
Det är så onödigt. Så dumt.
Den bara förstör för mig.
Förstör roliga kvällar.
Får mig att glömma det roliga och bara ångra annat.
Oftast att jag varit full.
Fullare än jag tänkt.
Spelar ingen roll att jag inte gjort något dumt.
Inte sagt något dumt.
Bara tappat lite kontroll. Om ens det.
Jag är inget bra på att vara full.
Och verkligen inget bra på att vara bakfull.
Inte lär jag mig heller.
Försöker och försöker.
Tänker och tänker.
Ändå slutar det alltid med att jag dricker mer än jag tänkt.
Mer än jag skulle.
Mer än jag borde.
Blir mer onykter än jag vill vara.
Och lyckas alltid stanna ute längst av alla.
Fredagen var kul. Jag hade jätteskoj.
Verkligen jätteskoj!
God mat, härligt sällskap och mycket dans.
Men så kommer dagen efter.
Så kommer tankarna.
Tänk om jag sa något dumt.
Tänk om jag gjorde något dumt.
Det kanske inte passade sig riktigt att dansa så.
Det kanske inte passade att disskutera och prata om just det.
Borde jag kanske inte gjort som jag gjorde.
Kommer dom skratta åt mig nu.
Kommer dom reta mig.
Var jag fullast av alla.
Känns det bara som att jag var så onykter.
Hur skötte jag mig.
Hur verkade jag.
Ja tankarna och frågorna är så många inom mig.
Men egentligen är de så onödiga.
För jag kan inte ändra på något.
Jag kan inte få det ogjort.
Och förmodligen är det ingen fara.
Jag har säkert kläckt någon korkad kommentar och så där.
Men vad gör det?
Vem gör inte det på en julfest?
Och det är garanterat bara jag som uppfattar mig sådan. Bara jag som är orolig att jag stuckit ut för mycket.
Och jag vet ju så väl att även om jag babblar mycket och springer runt, dansar högt och lågt,
så gör jag allt med ett leende på läpparna.
Och jag tycker om allt och alla!
Så vad är problemet?
Varför smyger sig ångesten ändå alltid fram.
Försöker kväva mig.
Den är så svår att bli av med igen!
Lätt att framkalla, svår att bli av med!
Suck!
Ja, varför finns förresten ångest överhuvudtaget?
Det är så onödigt. Så dumt.
Den bara förstör för mig.
Förstör roliga kvällar.
Får mig att glömma det roliga och bara ångra annat.
Oftast att jag varit full.
Fullare än jag tänkt.
Spelar ingen roll att jag inte gjort något dumt.
Inte sagt något dumt.
Bara tappat lite kontroll. Om ens det.
Jag är inget bra på att vara full.
Och verkligen inget bra på att vara bakfull.
Inte lär jag mig heller.
Försöker och försöker.
Tänker och tänker.
Ändå slutar det alltid med att jag dricker mer än jag tänkt.
Mer än jag skulle.
Mer än jag borde.
Blir mer onykter än jag vill vara.
Och lyckas alltid stanna ute längst av alla.
Fredagen var kul. Jag hade jätteskoj.
Verkligen jätteskoj!
God mat, härligt sällskap och mycket dans.
Men så kommer dagen efter.
Så kommer tankarna.
Tänk om jag sa något dumt.
Tänk om jag gjorde något dumt.
Det kanske inte passade sig riktigt att dansa så.
Det kanske inte passade att disskutera och prata om just det.
Borde jag kanske inte gjort som jag gjorde.
Kommer dom skratta åt mig nu.
Kommer dom reta mig.
Var jag fullast av alla.
Känns det bara som att jag var så onykter.
Hur skötte jag mig.
Hur verkade jag.
Ja tankarna och frågorna är så många inom mig.
Men egentligen är de så onödiga.
För jag kan inte ändra på något.
Jag kan inte få det ogjort.
Och förmodligen är det ingen fara.
Jag har säkert kläckt någon korkad kommentar och så där.
Men vad gör det?
Vem gör inte det på en julfest?
Och det är garanterat bara jag som uppfattar mig sådan. Bara jag som är orolig att jag stuckit ut för mycket.
Och jag vet ju så väl att även om jag babblar mycket och springer runt, dansar högt och lågt,
så gör jag allt med ett leende på läpparna.
Och jag tycker om allt och alla!
Så vad är problemet?
Varför smyger sig ångesten ändå alltid fram.
Försöker kväva mig.
Den är så svår att bli av med igen!
Lätt att framkalla, svår att bli av med!
Suck!
