Semesterångest
Haha, ja jag är nog inte riktigt som alla andra!
Gick på semester idag och helt plötsligt drabbades jag av en hemsk ångestattack...
Efter en underbar aftorwork med jobbet igår, planeringsmöte inför hösten idag och semesterfika tillsammans så insåg jag plötsligt att jag faktiskt ska lämna allt detta. Och rätt så snart dessutom! Och poff som kom ångesten över mig.
Så trött på den. Hela våren har jag brottats med ångest över att vara här, över att känna mig ensam, av hemlängtan. Och nu, när allt är klart och bestämt inför flytt hem, då drabbas jag av ångest över det. Då infann sig en känsla av att vilja stanna kvar.
Jag tror säkert att det kommer bli bra hemma. Och att det faktiskt är det vettigaste jag kan göra. Att det förhoppningsvis ska få mig att känna att jag kommit rätt. Innerst inne har jag ju hela tiden velat tillbaka hem, tankarna har funnit där hela tiden.
Men samtidigt är det lite skrämmande. Nytt jobb. Nya kollegor. Nya rutiner.
Och plötsligt fick jag svårt att se alla de där anledningarna till att jag ville flytta. Allt jag inte trivs med. Allt som jag önskat var annorlunda. Och istället ser jag bara allt bra. Allt jag kommer sakna. Allt jag har här. Tryggheten.
Varför är det så?
