Mitt och ditt.
Att det ska vara så svårt för vissa att förstå skillnaden på mitt och ditt.
Min mobil är min mobil.
Att folk ens snor sådant fortfarande. Det finns ju inget värde i dom.
Förutom det personliga värdet.
Och det är det som gör mig så extra arg och ledsen. Min mobil är både en av mina viktigaste och en av mina mest privata ägodelar.
Suck! Människor som gör sådant förtjänar inte ens att finnas!
Hoppas dom åker dit!
Kluven!
Stanna eller flytta!?
Den privata sidan av mitt liv vill flytta.
Den jobbmässiga sidan vill stanna.
Och den här staden får mig att vilja stanna.
Jag beslutar mig så många gånger för att jag borde flytta. Jag bestämmer mig. Tänker att nu är det dags, nu gör jag det. Tar tag i det.
Men så går det inte så snabbt och smidigt med jobbbyte som jag inbillat mig att det ska göra. Det finns ingen tjänst just för tillfället.
Och så kom solen hit och våren närmar sig Helsingborg. Och jag inser hur mycket jag gillar själva staden här. Storleken. Närheten till allt: havet, skogen, jobbet, affärer. Hur lätt det är att ta sig runt, cykelavstånd till det mesta. Inte en massa trafik när man kör bil. Lagom helt enkelt.
Och så mitt jobb. Mitt älskade jobb, min älskade avdelning, mina fantastiska kollegor. Friheten och vetskapen att det bara är jag själv som sätter mina gränser för vad jag vill göra. Under mitt medarebetarsamtal fick jag även veta vad planerna är för mig framöver. Vilka ser ut precis så som jag vill. Ett projekt jag gärna vill ha och där jag skulle få vara med hela vägen. Från kalkyl till färdigställande. Det hade vart så fantastiskt.
Men samtidigt. I den här branschen vet man aldrig. Projektet kanske skjuts i tiden, kanske inte ens kommer igång. Den tänkta organisationen kanske ändras. Och jag kan antagligen få samma möjligheter även någon annanstans.
Fast här finns tryggheten.
I fredags fick jag även höra från en jag samarbetar med i ett projekt nu "Malin du är så otroligt glad och lycklig när du ska upp till Alingsås en helg. Du är däremot inte alls lika uppåt måndagen efter du kommit tillbaka hit igen". Även utifrån är det alltså väldigt uppenbart att jag mår bra av att vara där hemma.
Och jag mår bra när jag är där. Jag är jätteglad där hemma. Jag känner mig lycklig.
Jag älskar att vara i Alingsås. Att träffa så många bekanta. Att känna att där fortfarande efter alla år finns så många runt omkring mig. Att alltid möta någon jag känner och kan slänga några ord med när man är ute på stan. Att vara nära familj och vänner.
Det är bara så jobbigt att en flytt inte verkar kunna gå smidigt. Att inte veta när den kan bli av.
Att vara här, men veta att jag någon gång framöver antagligen kommer flytta gör det svårt att handskas med situationen. Jag vill veta att det blir av och när. Jag är trött på att leva i ovissheten för det ger mig ingen ro.
Det gör mig förvirrad och ångestfull.
Jag avskyr den här situationen. Jag vil ha det bästa av "mina två liv". Jag vill ha familjen och vännerna nära och jag vill ha jobbet jag har här och bo som jag gör här.
Som sagt, jag är kluven!