En sådan där dag igen..
Vaknade i morse.
Med känslor som spökade.
Med känslor som slåss med varandra inom mig.
Med känslor jag inte kan sätta fingret på.
Dom bara finns där.
Ångest som trycker mot bröstet.
Inte nu igen.
Förstår inte varför de här känslorna ska behöva infinna sig.
Jag vet till viss del varför dom är där, men dom borde inte behöva komma.
Man ska inte ångra saker man gjort.
Livet går vidare.
Man ska ta till sig det och bara fortsätta.
Och jag ångrar inte det som hänt.
Ändå vaknar jag idag med alla dessa känslor som brottas inom mig.
Men det är väl inte bara vad som hänt,
Utan snarare hur jag hanterat saker, som frambringar ångesten.
Hur jag reagerade på saker som jag egentligen inte borde bry mig om.
Hur jag släpper på mina gränser.
Hur jag låter behovet av lite kärlek ta över.
När ska jag lära mig?
Kommer jag någonsin att lära mig?
Borde åtminstonde börja stanna upp och lyssna på mig själv.
Vad vill jag?
Känner att jag skulle behöva skriva hur mycket som helst nu.
Bara få ur mig allting.
Släppa taget om det som lever runt inom mig idag.
Göra mig av med det.
Men det är inte så lätt att få ur sig det när man inte kan greppa det.
Kan inte riktigt tänka en klar tanke.
Kan inte urskilja vad det är för känslor.
Men det känns nog bättre i morgon igen.
Hoppas jag!
Med känslor som spökade.
Med känslor som slåss med varandra inom mig.
Med känslor jag inte kan sätta fingret på.
Dom bara finns där.
Ångest som trycker mot bröstet.
Inte nu igen.
Förstår inte varför de här känslorna ska behöva infinna sig.
Jag vet till viss del varför dom är där, men dom borde inte behöva komma.
Man ska inte ångra saker man gjort.
Livet går vidare.
Man ska ta till sig det och bara fortsätta.
Och jag ångrar inte det som hänt.
Ändå vaknar jag idag med alla dessa känslor som brottas inom mig.
Men det är väl inte bara vad som hänt,
Utan snarare hur jag hanterat saker, som frambringar ångesten.
Hur jag reagerade på saker som jag egentligen inte borde bry mig om.
Hur jag släpper på mina gränser.
Hur jag låter behovet av lite kärlek ta över.
När ska jag lära mig?
Kommer jag någonsin att lära mig?
Borde åtminstonde börja stanna upp och lyssna på mig själv.
Vad vill jag?
Känner att jag skulle behöva skriva hur mycket som helst nu.
Bara få ur mig allting.
Släppa taget om det som lever runt inom mig idag.
Göra mig av med det.
Men det är inte så lätt att få ur sig det när man inte kan greppa det.
Kan inte riktigt tänka en klar tanke.
Kan inte urskilja vad det är för känslor.
Men det känns nog bättre i morgon igen.
Hoppas jag!
Kommentarer
Postat av: Ina
Det är ju så, känslorna vaknar och känslorna går, gäller väl att lära sig av de som känns djupast i själen och vara glad för de som gör en varm inombords.. Kram gumman:)
Trackback
