Alkohol- sämsta påhittet?
Ja, i alla fall tycker jag det!
Man kan ju ha lika kul utan alkohol, ändå dricker man av den. Och jag kan ju aldrig lära mig att dricka lagom!
Så länge man är full är det ju roligt, men sen kommer alkoholens mörka sidor: Bakfyllan och ångesten.
För ångesten, den infinner sig ofta där på bakfyllan, iaf hos mig.
Ångest över att vara seg och slö, att förstöra en hel dag.
Ångest över att ha vart full och säkert ha någon minneslucka.
Ångest över att ha tappat kontrollen över sig själv för en stund.
Alltid finns där någon anledning för ångesten att infinna sig.
Och jag börjar bli trött på det.
Trött på att Herr Ågren och Mr Bakfylla ska få förstöra kvällen innan, även om den kvällen var toppenbra egentligen!
Jag försöker bättra mig. Försöker dricka lagom. Försöker tänka efter före. Försöker dricka drycker med låg procenthalt. Men det är inte alltid lätt att anpassa alltihop! En öl för mycket så är det ju kört.
Sen blir det ändå en till och en till.
Speciellt när man ska dricka hela dagen blir det jobbigt. Jag blir ju full så lätt, på så lite. Och när jag väl är full, då vill jag ha mer att dricka. då vill jag fortsätta festa. Gärna hela natten.
Och när jag ser min far när han festar, då inser jag att jag förmodligen aldrig kommer lära mig! Sådan far, sådan dotter ;)!
För han är precis som mig, eller kanske snarare jag som är som honom.
Blir full, ofta mycket full. Slutar ändå inte dricka, utan tycker alltid det är en bra idé med lite till alkohol. Deckar aldrig och bli inte trött på fyllan, utan instället pigg och festar gärna hela nätterna igenom. Blir envis och vill gärna diskutera saker, stort som litet. Vill inte lyssna utan klarar sig bäst själv.
När jag inser detta blir jag lite rädd. Är det så att man inte kan ändra beteendet man har när man dricker? Det man får när alkoholen tar över ens hjärna?
I så fall har jag ju bara två val, antingen sluta dricka, eller lära mig leva att jag är som jag är.
Men ett tag till tänker jag leva på hoppet att jag kan lära mig dricka lagom. Och det kanske jag i alla fall kan om jag försöker tillräckligt mycket: lära mig sluta dricka i tid, innan det gått för långt, innan alkoholen tar över min hjärna!
Det är inte alltid lätt att vara jag! ;)
Man kan ju ha lika kul utan alkohol, ändå dricker man av den. Och jag kan ju aldrig lära mig att dricka lagom!
Så länge man är full är det ju roligt, men sen kommer alkoholens mörka sidor: Bakfyllan och ångesten.
För ångesten, den infinner sig ofta där på bakfyllan, iaf hos mig.
Ångest över att vara seg och slö, att förstöra en hel dag.
Ångest över att ha vart full och säkert ha någon minneslucka.
Ångest över att ha tappat kontrollen över sig själv för en stund.
Alltid finns där någon anledning för ångesten att infinna sig.
Och jag börjar bli trött på det.
Trött på att Herr Ågren och Mr Bakfylla ska få förstöra kvällen innan, även om den kvällen var toppenbra egentligen!
Jag försöker bättra mig. Försöker dricka lagom. Försöker tänka efter före. Försöker dricka drycker med låg procenthalt. Men det är inte alltid lätt att anpassa alltihop! En öl för mycket så är det ju kört.
Sen blir det ändå en till och en till.
Speciellt när man ska dricka hela dagen blir det jobbigt. Jag blir ju full så lätt, på så lite. Och när jag väl är full, då vill jag ha mer att dricka. då vill jag fortsätta festa. Gärna hela natten.
Och när jag ser min far när han festar, då inser jag att jag förmodligen aldrig kommer lära mig! Sådan far, sådan dotter ;)!
För han är precis som mig, eller kanske snarare jag som är som honom.
Blir full, ofta mycket full. Slutar ändå inte dricka, utan tycker alltid det är en bra idé med lite till alkohol. Deckar aldrig och bli inte trött på fyllan, utan instället pigg och festar gärna hela nätterna igenom. Blir envis och vill gärna diskutera saker, stort som litet. Vill inte lyssna utan klarar sig bäst själv.
När jag inser detta blir jag lite rädd. Är det så att man inte kan ändra beteendet man har när man dricker? Det man får när alkoholen tar över ens hjärna?
I så fall har jag ju bara två val, antingen sluta dricka, eller lära mig leva att jag är som jag är.
Men ett tag till tänker jag leva på hoppet att jag kan lära mig dricka lagom. Och det kanske jag i alla fall kan om jag försöker tillräckligt mycket: lära mig sluta dricka i tid, innan det gått för långt, innan alkoholen tar över min hjärna!
Det är inte alltid lätt att vara jag! ;)
Kommentarer
Trackback
