malinbp

Igår funderade jag över om jag bara dras till idioter. 

Men det var antagligen dumt uttryckt. 

Jag borde inte kalla någon idiot bara för att det inte blev som jag förväntade mig. 

Och jag är väl säkert delvis en anledning till att det blev som det blev. 

Och att kalla någon jag egentligen tycker mycket om för idiot är inte alls speciellt snällt.

Men i min värld är det lätt hänt när jag blir sårad.

 

Jag blev besviken och väldigt ledsen och då blev jag arg. 

Så fort jag tillåter mig att känna något så blir jag genast väldigt sårbar. 

Det i sin tur gör nog att jag beter mig på ett lite dumt sätt. Jag blir krävande och lättiriterad. 

Svartsjuk och osäker. 

Jag blir helt enkelt rädd för att bli sårad och då blir allt så fel. 

Jag intar försvarläge och försöker skydda mig själv, men det jag egentligen gör är förmodligen att skada mig själv.

Genom att skrämma bort dom jag tycker om med mitt beteende. 

 

Vare sig det är så eller om orsaken är någon helt annan, så borde jag släppa det. Släppa honom. 

För hur mycket jag än tänker så kommer jag inte kunna komma fram till något svar. 

 

Han valde att ignorera mig helt och hållet. Om det är på grund av mig eller han själv, det vet jag inte. Och jag ska inte försöka höra av mig igen. Jag måste släppa det nu. Hänt har hänt. 

 

MALIN SLUTA ÄLTA! Acceptera det. Gå vidare.