malinbp

Trodde det var en liten, snabbt övergående svacka den här gången.

Men det verkar som att jag trodde fel.

 

En ond, gnagande, orolig känsla snurrar runt i min kropp.

Sömnproblemen har kommit tillbaka, jag är konstant trött och utmattad men kan inte somna på kvällarna.

Känner mig ledsen och svag.

Och är något enormt lättirriterad.

 

Det värsta är att inte veta varför.

Att försöka låta bli att tänka och fundera över det så mycket.

Att bara acceptera det och låta det glida förbi.

 

Jag behöver någon att stötta mig mot sådana här dagar,

egentligen bara någon att umgås med som tar bort fokus från hur jag känner mig inuti.

Men jag har samtidigt så lätt för att stöta bort människor och inte orka ses sådana här dagar.

I helgen kommer iaf finaste Madde ner! Jag hoppas att det ska lyfta mig igen och det tror jag att det gör!

 

Tänka. Det är något jag gör alldeles för mycket. Och det vet jag,

Men det är tyvärr inte helt lätt att bara sluta tänka på saker, att sluta analysera det man känner.

Jag försöker lära mig att bara acceptera känslorna. Men fortfarande blir det för mycket emellanåt.

Det är tufft att vara en person med mycket känslor, särskilt när man inte riktigt kan hantera dem.

Men det är väl den jag är och den jag ska vara.