Jaha.
Då hade visst de negativa känslorna hållt sig borta länge nog.
Men bra på ett sätt, nu blev jag motiverad att jobba lite med mig själv igen!
Var ute med lite folk från bygget i fredags. Drack öl, käkade, hade trevligt.
Men ju mer alkohol som intas, desto närmare kommer man intriger.
Och som ensam tjej bland alla killar kan det ibland uppstå vissa problem.
Särskilt eftersom jag kan uppfattas som ganska flirtig av mig och överförfriskade människor tänker inte alltid på vad de kläcker ur sig eller hur de beter sig. Det värsta är att det är helt okej att dom tar mig på rumpan, stirrar på mina bröst, smeker mig i håret... Men för mig är det inte ens okej att sitta och prata med en människa i tio minuter för då tas det som att jag försöker få den personen.
Varför kan inte jag som tjej också bara få vara med ute och ha trevligt, som vilken kollega som helst?
Fick i alla fall höra saker som gjorde ont in i själen.
Att jag skulle tänka på hur jag beter mig.
Att jag inte ska tro att jag är något.
Att det snackas bakom min rygg på jobbet.
Jag vet att jag inte är helt perfekt.
Jag vet att jag kanske inte alltid har ett korrekt uppförande.
Men är jag verkligen värre än någon annan?
Eller är det just för att jag är tjej?
Enligt mig är jag bara den jag är. Jag är sådan vare sig jag är singel eller har pojkvän. Jag är sådan vare sig jag är på jobb, på fest, bland vännerna, med familjen. För det är jag. Jag ler oftast, för att jag är sådan. Jag rör vid människor utan att tänka på det, för att jag är sådan. För att jag vill uppmuntra människor runt omkring mig.
Är det fel?
Jag vet att jag söker uppmärksamhet, för att jag behöver det för att kunna tro på mig själv. För att jag inte tror att jag duger, att jag inte räcker till. Jag behöver positiv feedback för att överleva, för att orka.
Jag vet att jag bryr mig alldeles för mycket och att jag alldeles för gärna vill att alla ska tycka om mig.
Jag vet att jag har en roll som egentligen inte är helt anpassad till min person. Men jag gillar mitt jobb och jag hoppas att jag ska orka utvecklas till en person som klarar att hantera det.
Jag hoppas jag lär mig hantera mig själv.
Att jag hittar rätt.
Tillslut.
Kommentarer
Trackback
