malinbp

Ja, det är verkligen så jag känner mig nu.

Blond, blåögd. Blåst. Alldeles för godtrogen.

Jag borde lära mig att lita på min magkänsla.

Borde sluta försöka inbilla mig att alla människor är fina innerst inne.

Inse att man inte kan lita på alla. 

 

Alltför ofta gör människor mig besviken.

Får mig att tvivla på att man har något för att vara en snäll och god människa. 

 

Jag är en bra människa. 

Jag vill alla väl.

Och jag ger alla en chans. 

Men jag är nog för snäll. 

Mot alla utan mig själv.

 

Framför allt vill jag finnas för "dåliga" människor.

Och det är väl det jag gör fel. 

Jag vill tro på att dom är fina innerst inne. 

Vill tro att jag genom att finnas, lyssna och stötta ska kunna locka fram den fina människan. 

Jag vill tro på dem.

Jag litar på det människor säger till mig. 

Dumt nog.

För alldeles för ofta sårar det mig bara. 

När dom struntar i mig. 

När dom bevisar att mycket av det dom sagt bara är tomma ord.

 

Hur svårt ska det vara att visa lite respekt och vara ärlig?

Och varför dras jag till människor med problem?

Utsätter mig för samma slags svek om och om igen.