En tur längs minnenas gång
Har haft en tung vecka då jag varit trött och inte alls på humör.
Så jag valde att ställa in alla helgens planer för att bara vara ensam hemma!
Och vilket bra val!
Så skönt!
Så skönt!
Har inte ens blivit lite rastlös så det var nog välbehövt!
Idag har jag pysslat med mitt "Helsingborgsfotoalbum".
Sorterat, valt ut vad som ska vara med och klistrat in en hel del bilder!
Det är kul att titta på alla bilder och vandra tillbaka lite i tiden.
Det är kul att titta på alla bilder och vandra tillbaka lite i tiden.
Men det väcker också minnen.
Mestadels glada och roliga minnen.
Men även vissa lite jobbigare.
Jag har aldrig ångrat mitt val.
Inte reflekterat över det utan bara gått vidare.
Tills nu.
Ett och ett halvt år senare.
När jag bläddrade bland alla bilder och såg lyckan, glädjen och kärleken som strålade från bilderna så slog saknaden till som ett slag rakt i bröstet.
Det känns konstigt att de kan påverka mig så starkt nu, efter så lång tid.
Men jag antar att det är kärlek och trygghet jag saknar.
Och det är vad jag ser i bilderna.
Kärlek. Lycka. Glädje.
För det fanns där. Det fanns då.
Jag älskar att se mig själv i de bilderna, för jag verkligen strålar av glädje.
Ögonen lyser och leendet täcker hela mitt ansikte.
Jag saknar den känslan.
Att vara kär. Lycka.
Kommentarer
Trackback
