.
Varför känns vissa dagar så tunga? Utan att man kan sätta fingret på varför.Idag är en sådan dag. Jag känner mig jätteledsen och är trött. Och jag mår dåligt. Mår illa.
Kanske är det för att jag hade en heldag med familjen i lördags och påmindes om hur mycket jag saknar dem?Eller kanske för att jag är trött på hur mitt liv ser ut för tillfället? För att jag inte vet vad jag vill göra och vart jag ska ta vägen? Kanske för att jag snart ska ha mens och hormonerna spökar? Eller kanske helt enkelt en kombination av allt!?
Jag vet inte. Men jobbigt är det.
På ett sätt vill jag bara lägga mig ner under täcket och gråta. Ge upp för en stund. Samtidigt vill jag inte släppa taget och kontrollen. För jag är rädd för hur långt jag i så fall faller.
Jag vet inte riktigt hur jag egentligen mår för tillfället. Det känns som att jag är rädd för det mesta. Som att jag håller allt på lite avstånd.Och låter bli att känna efter. Varför vet jag inte. Jag bara handlar utan att tänka. Tills nu, för nu kom känslorna i kapp.
Men här orkar jag inte sitta och fundera och grubbla. Så jag tror jag ska tvinga mig iväg och träna om en stund. Det är ju min favorit, bodycombat! Och jag vet ju att hur osugen jag än är så brukar det kännas så bra när jag väl är där! Så jag måste nog tvinga mig dit! Släppa tankarna och slå bort dem :)
Kanske är det för att jag hade en heldag med familjen i lördags och påmindes om hur mycket jag saknar dem?Eller kanske för att jag är trött på hur mitt liv ser ut för tillfället? För att jag inte vet vad jag vill göra och vart jag ska ta vägen? Kanske för att jag snart ska ha mens och hormonerna spökar? Eller kanske helt enkelt en kombination av allt!?
Jag vet inte. Men jobbigt är det.
På ett sätt vill jag bara lägga mig ner under täcket och gråta. Ge upp för en stund. Samtidigt vill jag inte släppa taget och kontrollen. För jag är rädd för hur långt jag i så fall faller.
Jag vet inte riktigt hur jag egentligen mår för tillfället. Det känns som att jag är rädd för det mesta. Som att jag håller allt på lite avstånd.Och låter bli att känna efter. Varför vet jag inte. Jag bara handlar utan att tänka. Tills nu, för nu kom känslorna i kapp.
Men här orkar jag inte sitta och fundera och grubbla. Så jag tror jag ska tvinga mig iväg och träna om en stund. Det är ju min favorit, bodycombat! Och jag vet ju att hur osugen jag än är så brukar det kännas så bra när jag väl är där! Så jag måste nog tvinga mig dit! Släppa tankarna och slå bort dem :)
Kommentarer
Trackback
