Imon är den här...
Dagen vi fasar för..
Dagen man inte vill tro är sann...
Dagen man vill få överstökad fastän man samtidigt inte kan förstå att den ens existerar...
Dagen då vi ska ta ett sista farväl av pappa...
Jag som inte ens på riktigt förstått än.
Jag vet, men kan inte ta in...
Jag tror fortfarande att det är pappa som ringer. Tänker hela tiden tankar som "vad vill pappa, vad tycker pappa". Jag bara väntar på att vakna upp och han är här!
Kommentarer
Trackback
