Känsla av ensamhet
Ibland infinner sig känslan där. Känslan av ensamhet.
Saknaden av att ha någon bredvid mig.
Någon att krama om, någon att ge sin kärlek. Att överösa med vackra ord, ord med betydelse, ord med mening. Sanningens ord! Mjukt, fint, äkta!
Inget ragg, ingen engångs grejj. Inget där man vräker ur sig saker men kanske menar hälften. En man bara har för stunden. Det är inte vad jag vill ha, inte vad jag behöver.
Visst en tillfällig tillfredsställelse, men efteråt blir bara saknaden, längtan ännu större. När man återigen fått känna på hur det kan vara. Att somna i någons armar. Att vakna upp jämte någon.
Många säger att jag inte borde ha svårt att hitta någon, att jag borde ha massa killar omkring mig. Men nej. Det är inte så. varför vet inte jag. Kanske mitt eget fel? Kanske mitt sätt? Kanske mina signaler? Min osäkerhet?
Vet bara inte riktigt vad jag ska göra åt saken. Man ska ju vara sig själv. Men vem är jag? hur vet man egentligen vem man är, vad man vill? Ju mer jag tänker över det, ju längre i från svaren kommer jag. Desto djupare sjunker jag nedåt, känslan av ensamhet växer.
Är trött på att jämnt gå ut och festa, att vara full varje helg. Vad är det för liv? Det är inget liv, det känns mer som en flykt eller ett ändlöst sökande. Någon flirt, djupa ord- som dagen efter inte betyder något speciellt. Löften- som glöms bort lika fort som alkoholen lämnar kroppen.
Alla pratar med alla, alla är vänner. Alla gillar varandra, kramas, har kul tillsammans. För att man är full. Ses man i affären dagen efter hälsar man plötsligt knappt. Varför är det egentligen så? Är det människan som är falsk? Eller är vi bara rädda? Men för vad? Det är konstigt att man med lite alkohol i kroppen kan säga/göra så mycket som man aldrig hade gjort i nyktert tillstånd.
Tänk att en kväll bara få krypa ner i någons armar i soffan. Se en film tillsammans. Äta något gott. Mysa. Sova tillsammans. Vakna upp tillsammans. Nyktra. Med eller utan löften. Bara äkta närhet.
Alla behöver kärlek- men det får man också från många håll, vänner, familj, djur.
Men den där speciella närheten, behovet- det behövs det någon annan för. Där behöver inte finnas löften, behöver inte betyda ett förhållande. Bara någon som är ärlig, någon att lita på. Till att börja med.
Jag tycker lätt om människor. Skulle inte låta någon komma mig för nära om jag inte tyckte om personen. Men det behöver inte betyda att jag är kär, utan det rör sig om närhet. Om jag hör av mig, vill ses igen, kanske blir besviken över något. Det behöver inte betyda kärlek från min sida, bara behovet av närhet- känslan av osäkerhet. Men det har förstört så mycket för mig. Har skrämt iväg så många. Blir besviken på mig själv, när det upprepas om igen. Men det bara händer. Känslan infinner sig i mig. Vill bara ha någon som bryr sig.
Hatar känskan av ensamhet. Gillar överhuvudtaget inte dessa djupa tankar.
Men tycker det är skönt att skriva av sig, rensa hjärnan lite.
Tänka- gå vidare. Men från vad? Från ensamheten i soffan?
Saknaden av att ha någon bredvid mig.
Någon att krama om, någon att ge sin kärlek. Att överösa med vackra ord, ord med betydelse, ord med mening. Sanningens ord! Mjukt, fint, äkta!
Inget ragg, ingen engångs grejj. Inget där man vräker ur sig saker men kanske menar hälften. En man bara har för stunden. Det är inte vad jag vill ha, inte vad jag behöver.
Visst en tillfällig tillfredsställelse, men efteråt blir bara saknaden, längtan ännu större. När man återigen fått känna på hur det kan vara. Att somna i någons armar. Att vakna upp jämte någon.
Många säger att jag inte borde ha svårt att hitta någon, att jag borde ha massa killar omkring mig. Men nej. Det är inte så. varför vet inte jag. Kanske mitt eget fel? Kanske mitt sätt? Kanske mina signaler? Min osäkerhet?
Vet bara inte riktigt vad jag ska göra åt saken. Man ska ju vara sig själv. Men vem är jag? hur vet man egentligen vem man är, vad man vill? Ju mer jag tänker över det, ju längre i från svaren kommer jag. Desto djupare sjunker jag nedåt, känslan av ensamhet växer.
Är trött på att jämnt gå ut och festa, att vara full varje helg. Vad är det för liv? Det är inget liv, det känns mer som en flykt eller ett ändlöst sökande. Någon flirt, djupa ord- som dagen efter inte betyder något speciellt. Löften- som glöms bort lika fort som alkoholen lämnar kroppen.
Alla pratar med alla, alla är vänner. Alla gillar varandra, kramas, har kul tillsammans. För att man är full. Ses man i affären dagen efter hälsar man plötsligt knappt. Varför är det egentligen så? Är det människan som är falsk? Eller är vi bara rädda? Men för vad? Det är konstigt att man med lite alkohol i kroppen kan säga/göra så mycket som man aldrig hade gjort i nyktert tillstånd.
Tänk att en kväll bara få krypa ner i någons armar i soffan. Se en film tillsammans. Äta något gott. Mysa. Sova tillsammans. Vakna upp tillsammans. Nyktra. Med eller utan löften. Bara äkta närhet.
Alla behöver kärlek- men det får man också från många håll, vänner, familj, djur.
Men den där speciella närheten, behovet- det behövs det någon annan för. Där behöver inte finnas löften, behöver inte betyda ett förhållande. Bara någon som är ärlig, någon att lita på. Till att börja med.
Jag tycker lätt om människor. Skulle inte låta någon komma mig för nära om jag inte tyckte om personen. Men det behöver inte betyda att jag är kär, utan det rör sig om närhet. Om jag hör av mig, vill ses igen, kanske blir besviken över något. Det behöver inte betyda kärlek från min sida, bara behovet av närhet- känslan av osäkerhet. Men det har förstört så mycket för mig. Har skrämt iväg så många. Blir besviken på mig själv, när det upprepas om igen. Men det bara händer. Känslan infinner sig i mig. Vill bara ha någon som bryr sig.
Hatar känskan av ensamhet. Gillar överhuvudtaget inte dessa djupa tankar.
Men tycker det är skönt att skriva av sig, rensa hjärnan lite.
Tänka- gå vidare. Men från vad? Från ensamheten i soffan?
Helgen
Ja, då har ännu en helg passerat förbi. Lika snabbt som alla andra och en ny vecka är påbörjad.
Fredagen var det bara jobb, till 23. Sen blev det datan tills syster skulle hämtas. Klockan 2. Hon och hennes kanonfulla kompis! Jaja, tur man är snäll :P....
Träffade på en vän vid stationen. En mycket söt sådan!
Lördagen var jag på fotboll, Mellby-Sollebrunn, och självklart vann sollebrunn, vad annars liksom!
Middag på tangra med syster.
Kvällen: fest.
Förfest hos Tobbe. Med honom, Niclas och Marie. Patrik var där en stund.
Skulle åkt till logen med dem. Tänkte bara hälsa på Jenny och de andra i SAIK-stugan.
Men blev kvar där.
Kul, kul folk, fylla, mycket fylla. Som vanligt. För lättpåverkad.
Men det gör inte så mycket.
Det blev bra, mycket bra.
Söndagen var seg, sov mest. Men vad gör det. Söndagar på soffan är skönt!
En sak är konstigt. Vilken mersmak man kan få.
Vad rastlös man kan känna sig då. Och ensam.
Ja, kärlek och närhet, det behöver vi nog allihop.
men är man utan länge så tänker man inte på behovet.
Kanske...
Yeah yeah, snart dags för sängen, tidig vecka.
har äntligen lärt mig kanban =)! Jag var grym, förutom när jag höll på att köra ner en hel line förståss, men det är sånt som händer!
See Ya!
Fredagen var det bara jobb, till 23. Sen blev det datan tills syster skulle hämtas. Klockan 2. Hon och hennes kanonfulla kompis! Jaja, tur man är snäll :P....
Träffade på en vän vid stationen. En mycket söt sådan!
Lördagen var jag på fotboll, Mellby-Sollebrunn, och självklart vann sollebrunn, vad annars liksom!
Middag på tangra med syster.
Kvällen: fest.
Förfest hos Tobbe. Med honom, Niclas och Marie. Patrik var där en stund.
Skulle åkt till logen med dem. Tänkte bara hälsa på Jenny och de andra i SAIK-stugan.
Men blev kvar där.
Kul, kul folk, fylla, mycket fylla. Som vanligt. För lättpåverkad.
Men det gör inte så mycket.
Det blev bra, mycket bra.
Söndagen var seg, sov mest. Men vad gör det. Söndagar på soffan är skönt!
En sak är konstigt. Vilken mersmak man kan få.
Vad rastlös man kan känna sig då. Och ensam.
Ja, kärlek och närhet, det behöver vi nog allihop.
men är man utan länge så tänker man inte på behovet.
Kanske...
Yeah yeah, snart dags för sängen, tidig vecka.
har äntligen lärt mig kanban =)! Jag var grym, förutom när jag höll på att köra ner en hel line förståss, men det är sånt som händer!
See Ya!
Sälen -eller inte?
Ja hur ska jag göra?
upp eller inte?
För tillfället är jag inte lika sugen som jag har vart, trivs så bra här hemma just nu. Känns som att jag sticker iväg när jag väl börrjat trivas här. Eller så är det just för att jag innerst inne vet att jag ska åka som jag trivs!?
Men här är ändå tryggt med ett fast jobb, bra arbetskompisar. Kul vänner, alltid någon fest eller något som händer.
Samtidigt så skulle jag säkert tröttna på allt här hemma igen om jag ska stanna här ett år. Bo hemma skulle t.ex. inte fungera så länge.
men det känns ändå svårt att välja, att ta telefonen, slå numret till Bella och tacka ja. Säga att jag vill komma en säsong till, önska mitt boeende och disskutera arbetsuppgifter.
Vi skulle höra av oss denna veckan om vi ville upp igen, jag vill, jag kommer få kul, men jag vill stanna här också. Vill inte lämna allt en gång till. Känns som att det kommer bli svårare att åka denna gången. Nu är det inget nytt jag åker till, inte samma spänning, inte samma kick och nervositet.
Ska vänta några dagar till, sen ta tag i det. Ringa. Bestämma mig.
Jag och min beslutsångest!
upp eller inte?
För tillfället är jag inte lika sugen som jag har vart, trivs så bra här hemma just nu. Känns som att jag sticker iväg när jag väl börrjat trivas här. Eller så är det just för att jag innerst inne vet att jag ska åka som jag trivs!?
Men här är ändå tryggt med ett fast jobb, bra arbetskompisar. Kul vänner, alltid någon fest eller något som händer.
Samtidigt så skulle jag säkert tröttna på allt här hemma igen om jag ska stanna här ett år. Bo hemma skulle t.ex. inte fungera så länge.
men det känns ändå svårt att välja, att ta telefonen, slå numret till Bella och tacka ja. Säga att jag vill komma en säsong till, önska mitt boeende och disskutera arbetsuppgifter.
Vi skulle höra av oss denna veckan om vi ville upp igen, jag vill, jag kommer få kul, men jag vill stanna här också. Vill inte lämna allt en gång till. Känns som att det kommer bli svårare att åka denna gången. Nu är det inget nytt jag åker till, inte samma spänning, inte samma kick och nervositet.
Ska vänta några dagar till, sen ta tag i det. Ringa. Bestämma mig.
Jag och min beslutsångest!
Han.
Det är underligt hur en människa kan få sådana känslor att gå runt i kroppen.
Han väcker fortfarande något inom mig när jag ser honom.
Jag undrar varför.
Kanske inte så konstigt egentligen. Bara för att jag åkte ifrån allt här hemma betyder väl inte det att alla tankar, känslor och sådant också försvann. Trodde att allt var annorlunda när jag kom tillbaka igen. Att vår situation ändrats, att känslor ändrats. Men min första tanke när jag såg honom var "Åhhh han är lika söt som innan jag åkte": Och där var det kört.
Situationen är väl också som innan ungefär. Vi hälsar om vi möts, annars ignorerar vi varandra. Ses vi på fyllan försöker jag mig på ett samtal. Blir några tafatta meningar. Inget mer.
Det ända som ändrats är att jag inte tillåter mig mer än att tycka han är söt. Ingen idé.
Kul att ha något sött att kolla på ibland, men hade vart bättre utan allt som hänt. Svårt att glädjas åt att se honom nu, det väcker mest alla tankar igen.
Önskar fortfarande så att den där kvällen kunde raderas. Då hade kanske, antagligen, vi varit vänner fortfarande. Pratat med varandra när vi har tid över på jobbet, skämtat lite och kunnat festa tillsammans. Allting rasade p.g.a en kväll.
Eller var det inte bara på grund av den kvällen? Kanske var det jag som sände fel signaler, signaler som han inte kände likadant inför? Kanske var det jag som pressade det för hårt?
Egentligen är det inget att fundera över utan bara att acceptera, det är som det är. Någon gång kanske vi kan hälsa på varandra som vanlig igen. Slänga några ord i förbi farten. Eller så blir det inte så. Snart åker jag väl igen. Och sen blir det förhoppningsvis Göteborg. Då kan jag träffa nya folk att klanta till det med istället :P
Nä nu är det dags för sängen mina vänner.
Bara skönt att skriva av sig lite innan man kryper ner där, så slipper man dessa onödiga tankar utan svar. Funderingar som kan ha 1000 olika svar, där man aldrig kommer få reda på vilket som är det rätta.
Men snart ses vi igen!
Sov så sött!
Han väcker fortfarande något inom mig när jag ser honom.
Jag undrar varför.
Kanske inte så konstigt egentligen. Bara för att jag åkte ifrån allt här hemma betyder väl inte det att alla tankar, känslor och sådant också försvann. Trodde att allt var annorlunda när jag kom tillbaka igen. Att vår situation ändrats, att känslor ändrats. Men min första tanke när jag såg honom var "Åhhh han är lika söt som innan jag åkte": Och där var det kört.
Situationen är väl också som innan ungefär. Vi hälsar om vi möts, annars ignorerar vi varandra. Ses vi på fyllan försöker jag mig på ett samtal. Blir några tafatta meningar. Inget mer.
Det ända som ändrats är att jag inte tillåter mig mer än att tycka han är söt. Ingen idé.
Kul att ha något sött att kolla på ibland, men hade vart bättre utan allt som hänt. Svårt att glädjas åt att se honom nu, det väcker mest alla tankar igen.
Önskar fortfarande så att den där kvällen kunde raderas. Då hade kanske, antagligen, vi varit vänner fortfarande. Pratat med varandra när vi har tid över på jobbet, skämtat lite och kunnat festa tillsammans. Allting rasade p.g.a en kväll.
Eller var det inte bara på grund av den kvällen? Kanske var det jag som sände fel signaler, signaler som han inte kände likadant inför? Kanske var det jag som pressade det för hårt?
Egentligen är det inget att fundera över utan bara att acceptera, det är som det är. Någon gång kanske vi kan hälsa på varandra som vanlig igen. Slänga några ord i förbi farten. Eller så blir det inte så. Snart åker jag väl igen. Och sen blir det förhoppningsvis Göteborg. Då kan jag träffa nya folk att klanta till det med istället :P
Nä nu är det dags för sängen mina vänner.
Bara skönt att skriva av sig lite innan man kryper ner där, så slipper man dessa onödiga tankar utan svar. Funderingar som kan ha 1000 olika svar, där man aldrig kommer få reda på vilket som är det rätta.
Men snart ses vi igen!
Sov så sött!
Mmmmmmm.....
...Markus Rosenberg
Måste bara påpeka att den här pojken är mycket fin. Iaf enligt mig. Måste vara världens underbaraste leende!??
Tänk om drömmar blev verklighet.
En kväll med honom hade inte vart fel, om han nu är lika trevlig som söt vill säga =)!
Jag smälter ;P.....
Ny dag, nya möjligheter!
Jaha, då har jag även skapat mig en blogg nu. Tänkte att eftersom jag skaffat mig allt annat: bilddagbok, facebook osv så var det väl även dags att skaffa sig en blogg.
Vi får se hur aktiv jag kommer vara, men det får vara värt ett försök!
Om inte annat kan det vara ett bra sätt att hålla alla mina vänner här hemma uppdaterade om mitt liv i Sälen om jag nu åker upp igen!
Igår städade jag mitt rum.
Och idag har jag hängt upp mina nya gardiner =)! Jättefina med höstlöv på! Är även tänkt att jag ska byta sängkläder under dagen, till helt nya fina! Mmmm kommer längta till kvällen så jag får krypa ner i den nybäddade sängen. Ännu bättre hade varit om man hade någon att krypa ner där med. men så är det ju inte nu nä.
Annars så rullar väl allting på. Jobb och jobb. Glad att jag pratade med dem så jag fick stanna kvar på samma ställe i alla fall. Där trivs jag!
I övrigt är det mest funderingar kring vintern. Ska jag åka upp till Sälen igen eller inte?
Det var ju underbart kul där uppe och här hemma är det väl egentligen inget soeciellt som håller mig kvar. Men någonting innuti mig säger ändå att jag kanske skulle stanna hemma. Men vi får se. Först och främst ska jag vänta tills dem ringer, höra runt med de andra Sälenvännerna och först då är det dags att ta det slutgiltiga beslutet!
Fick förresten övningkompendiet till högskoleprovet så nu är det bara att börja öva till det. Jag ska klara det med bra resultat, jag MÅSTE klara det med bra resultat. Annars vet jag inte vad jag ska hitta på. Jag som äntligen hittat en utbildning jag vill läsa. Varför ska det vara så himla höga poäng på allt som låter intressant?
Jaja detta får vara nog för idag.
Känns som ett lite rörigt inlägg men det är ju trors allt mitt första, så ni får stå ut med det.
Vi hörs allihop! Ha det underbart tills dess!
Vi får se hur aktiv jag kommer vara, men det får vara värt ett försök!
Om inte annat kan det vara ett bra sätt att hålla alla mina vänner här hemma uppdaterade om mitt liv i Sälen om jag nu åker upp igen!
Igår städade jag mitt rum.
Och idag har jag hängt upp mina nya gardiner =)! Jättefina med höstlöv på! Är även tänkt att jag ska byta sängkläder under dagen, till helt nya fina! Mmmm kommer längta till kvällen så jag får krypa ner i den nybäddade sängen. Ännu bättre hade varit om man hade någon att krypa ner där med. men så är det ju inte nu nä.
Annars så rullar väl allting på. Jobb och jobb. Glad att jag pratade med dem så jag fick stanna kvar på samma ställe i alla fall. Där trivs jag!
I övrigt är det mest funderingar kring vintern. Ska jag åka upp till Sälen igen eller inte?
Det var ju underbart kul där uppe och här hemma är det väl egentligen inget soeciellt som håller mig kvar. Men någonting innuti mig säger ändå att jag kanske skulle stanna hemma. Men vi får se. Först och främst ska jag vänta tills dem ringer, höra runt med de andra Sälenvännerna och först då är det dags att ta det slutgiltiga beslutet!
Fick förresten övningkompendiet till högskoleprovet så nu är det bara att börja öva till det. Jag ska klara det med bra resultat, jag MÅSTE klara det med bra resultat. Annars vet jag inte vad jag ska hitta på. Jag som äntligen hittat en utbildning jag vill läsa. Varför ska det vara så himla höga poäng på allt som låter intressant?
Jaja detta får vara nog för idag.
Känns som ett lite rörigt inlägg men det är ju trors allt mitt första, så ni får stå ut med det.
Vi hörs allihop! Ha det underbart tills dess!
