En sådan toppenkväll :D!
Är nyss hemkommen från Stampus Maskeradbowling!
Blåsor på fötterna efter alldeles förstora bowlingskor över mina vanliga skor (varmt!) Skavmärken på nyckelbenen efter hängslena. Men framför allt lycka efter en underbar kväll :)!
Vi var kanske inte bäst på bowlingen, men vi var ju i alla fall snyggast utklädda =)!
Bästaste priset fick vi: En helkväll men bowling, skumpa, 3rätters och fri entré på flera av Helsingborgs nattklubbar =)=)!
Att klä ut sig kan ju vara bland det bästa som finns! Lycka :D:D!
Nej, nu har jag ätit upp min smörgås och tänker krypa ner under täcket, om bara några timmar ringer klockan och så är det dags för exkursion hela dagen :S:S!
Men iaf, tack vänner för en underbar kväll!
M <3 J
Blåsor på fötterna efter alldeles förstora bowlingskor över mina vanliga skor (varmt!) Skavmärken på nyckelbenen efter hängslena. Men framför allt lycka efter en underbar kväll :)!
Vi var kanske inte bäst på bowlingen, men vi var ju i alla fall snyggast utklädda =)!
Bästaste priset fick vi: En helkväll men bowling, skumpa, 3rätters och fri entré på flera av Helsingborgs nattklubbar =)=)!
Att klä ut sig kan ju vara bland det bästa som finns! Lycka :D:D!
Nej, nu har jag ätit upp min smörgås och tänker krypa ner under täcket, om bara några timmar ringer klockan och så är det dags för exkursion hela dagen :S:S!
Men iaf, tack vänner för en underbar kväll!
M <3 J
HIF- MFF!
Då var det några dagar sedan jag skrev senast igen! Men det har nog inte hänt så värst mycket. Jag har kommit igång riktigt bra med träningen iaf, börjat gå till gymmet istället för på pass så jag kan träna när jag vill! Och det är skönt! Får väl se hur länge det håller, var nära på att skita i det idag, men släpade mig dit ett tag i alla fall!
Annars har jag väl vart en del i skolan, umgåtts en hel del med Nadja och myst en del med Jocke!
Idag har vi vart på HIF- MFF! =D=D!
Bra platser blev det också!
Nu sitter jag här och äter en smörgås och dricker te i väntan på att Jocke ska komma hem!!
Skänker många tankar till min syster, som blev fast i Egypten pga vulkanutbrottet på Island, och får utstå en lång oviss hemresa med flyg till Aten, båt till Italien och sedan troligen buss hemåt och med en massa stopp däremellan och utan att få någon speciell information om vad som kommer hemma. hade inte velat byta plats med henne just nu! Usch och fy! <3
Ingen lång uppdatering idag inte, men har ingen större blogglust ikväll :P
Annars har jag väl vart en del i skolan, umgåtts en hel del med Nadja och myst en del med Jocke!
Idag har vi vart på HIF- MFF! =D=D!
Bra platser blev det också!
Nu sitter jag här och äter en smörgås och dricker te i väntan på att Jocke ska komma hem!!
Skänker många tankar till min syster, som blev fast i Egypten pga vulkanutbrottet på Island, och får utstå en lång oviss hemresa med flyg till Aten, båt till Italien och sedan troligen buss hemåt och med en massa stopp däremellan och utan att få någon speciell information om vad som kommer hemma. hade inte velat byta plats med henne just nu! Usch och fy! <3
Ingen lång uppdatering idag inte, men har ingen större blogglust ikväll :P
=(
Idag är jag trött på mig själv igen.
Trött på hur jag är.
Trött på hur jag reagerar.
Trött på att känna mig lessen.
Vet inte riktigt vad det är med mig för tillfället, vad jag hamnat i för jäkla svacka i livet. Varför jag så ofta känner mig arg, lessen och irriterad över egentligen ingenting. Varför humöret svänger upp och ner hela tiden, och det snabbt också. Varför jag inte riktigt kan se allt jag har och glädjas åt det.
En sak är säker och det är att idag inte är någon av mina bästa dagar. Ångest över igår. Ett behov av närhet som inte kommer kunna uppfyllas idag. Idag kommer jag sakna J mer än vanligt. För det är sådana här dagar som jag allra mest behöver hans armar runt mig. Som jag mest behöver känna hans kärlek.
Men ska ta med mig min bok ut och sätta mig i solen en stund nu. Släppa alla tankar, kanske gå en liten runda. Och sen ska jag nog ha en dag helt ägnad åt mig själv tror jag. Gå runt här hemma och plocka lite, kanske klippa och klistra lite, bara mysa och göra sådant som jag tycker om.
.....
Ibland önskar jag att jag kunde dra tillbaka tiden.
Att man slapp se vissa saker som man faktiskt sett.
Att man slapp ta ställning.
Att man slapp väga vissa saker emot det som faktiskt är rätt.
Att jag slapp sitta här med ångest över saker jag vet, saker jag stått upp för ikväll, saker jag är rädd för att det kan få mig att förlora något.
Ibland är blindhet bättre än att se.
Att veta vad som egentligen är rätt kan göra ont...
Ikväll gör det ont i mig...
Att man slapp se vissa saker som man faktiskt sett.
Att man slapp ta ställning.
Att man slapp väga vissa saker emot det som faktiskt är rätt.
Att jag slapp sitta här med ångest över saker jag vet, saker jag stått upp för ikväll, saker jag är rädd för att det kan få mig att förlora något.
Ibland är blindhet bättre än att se.
Att veta vad som egentligen är rätt kan göra ont...
Ikväll gör det ont i mig...
Mina ben vill inte sitta still...
.. skulle nog behöva springa en runda. Benen bara vill hoppa, haha! Jag är knäpp, jag vet :P!
Men snart får det nog bli till att krypa ner i sängen. Läsa lite i min bok och sen sova. Imon blir en lång dag! Först skola massa timmar, sen ska jag försöka hinna ta mig iväg till gymmet, sen kommer sötaste Ellie! då skulle jag nog få lite massage tror jag, sen blir det fest =)=)! Tur att jag är ledig på fredag iaf!
Lååång helg! Det gillar jag! Får väl se hur den blir... Hoppas det blir sol i alla fall!
Igår var jag med Nadja på gymmet, första gången jag var där. Lyckades motivera mig 1000 gånger bättre än jag trodde, så jag kan nog faktiskt börja gå dit lite istället för att gå på pass. Skönt när man kan välja vilken tid man vill gå!
Nu ikväll har vi varit och kollat på genrepet av Spexets show. Det var mycket bra :D:D! Så köp en biljett och gå och titta på den vet ja!
Såå skönt att solen stannat kvar i så många dagar, och jag hoppas den stannar ett tag till :D:D!
Nä nu ska jag krypa ner under mitt täcke och drömma vackra drömmar om J *hihi*
Men snart får det nog bli till att krypa ner i sängen. Läsa lite i min bok och sen sova. Imon blir en lång dag! Först skola massa timmar, sen ska jag försöka hinna ta mig iväg till gymmet, sen kommer sötaste Ellie! då skulle jag nog få lite massage tror jag, sen blir det fest =)=)! Tur att jag är ledig på fredag iaf!
Lååång helg! Det gillar jag! Får väl se hur den blir... Hoppas det blir sol i alla fall!
Igår var jag med Nadja på gymmet, första gången jag var där. Lyckades motivera mig 1000 gånger bättre än jag trodde, så jag kan nog faktiskt börja gå dit lite istället för att gå på pass. Skönt när man kan välja vilken tid man vill gå!
Nu ikväll har vi varit och kollat på genrepet av Spexets show. Det var mycket bra :D:D! Så köp en biljett och gå och titta på den vet ja!
Såå skönt att solen stannat kvar i så många dagar, och jag hoppas den stannar ett tag till :D:D!
Nä nu ska jag krypa ner under mitt täcke och drömma vackra drömmar om J *hihi*
Malin ♥ sol!
Solen gör mig glad :)!
Och en underbar kväll igår tillsammans med Sötaste gör ju mig inte på mindre bra humör iaf! Hade det mysigt med middag, memory, film och en massa mys <3! Malin tycka mycket om!
Idag har varit en lugn dag! Vart ute en massa. Promenerat med Nadja, Sanna och en söt liten vovve. Helt underbart! Jag är också så grymt sugen på att skaffa mig en hund! Men det får nog vänta ett litet tag!
Nu i kväll har jag även hunnit med en fika med Fanny. Alltid lika trevligt =)!
Resten av kvällen ska jag nog tillbringa på soffan och i sängen med min bok tänkte jag! Imon är det dags för skola igen, sådär lagom inte alls motiverad till det! Men men, det blir nog bra! Är det lika fint väder imon får det nog bli en promenad efter skolan iaf =)=)!
Långpromenad i vårsolen!
Jao nu har jag vart ute och traskat runt i flera timmar, eller i alla fall i två! Det var riktigt skönt. Fast min halvsjuka kropp tyckte inte om det lika mycket!
Skönt att bara gå runt, lyssna på musiken och njuta av den underbara solen! Gick en runda i Påsjöskog och njöt av alla underbara blommor som börjat komma fram! Synd att det är så långt dit bort, annars hade jag gått där mycket oftare! Får bli när jag fått ner min cykel igen, kan jag cykla dit bort, och sen gå ett varv i skogen och så cykla tillbaka igen :)! Hur smidigt som helst ju!
Dock gillar jag inte riktigt att se alla par som är ute och njuter av solen tillsammans. Mest för att jag så gärna skulle vilja vara ett av dem. Bara strosa runt där tillsammans, njuta av vädret, naturen och av varandras närhet! Men det kommer väl någon dag det med :D:D!
Nu ska jag in i duschen en sväng och sedan leka lite med Herman! Wiiiee :)
Skönt att bara gå runt, lyssna på musiken och njuta av den underbara solen! Gick en runda i Påsjöskog och njöt av alla underbara blommor som börjat komma fram! Synd att det är så långt dit bort, annars hade jag gått där mycket oftare! Får bli när jag fått ner min cykel igen, kan jag cykla dit bort, och sen gå ett varv i skogen och så cykla tillbaka igen :)! Hur smidigt som helst ju!
Dock gillar jag inte riktigt att se alla par som är ute och njuter av solen tillsammans. Mest för att jag så gärna skulle vilja vara ett av dem. Bara strosa runt där tillsammans, njuta av vädret, naturen och av varandras närhet! Men det kommer väl någon dag det med :D:D!
Nu ska jag in i duschen en sväng och sedan leka lite med Herman! Wiiiee :)
Nedstämdhet och osäkerhet
Bara så att ni vet så är det här ett inlägg med mina tankar och känslor för stunden.
Ett kanske ganska deprimerande inlägg, men med tankar jag behöver få ur mig. Så att jag kan ta tag i mig själv, ta tag i dagen och gå ut, hitta på något roligt, och detta med ett leende på läpparna istället för ett ledsamt ansiktsuttryck.
Att skriva får mig att må lite bättre!
Tycker inte om dagar som idag.
Dagar då jag kan gråta utan anledning.
Då tårar kan rinna ner för kinderna utan att jag har en aning om varför!
Då jag känner mig som världens ensammaste människa.
Jag vet att jag inte är det. Jag vet att jag har hur många som helst runt om mig som tycker om mig. Men det hjälper inte, det tar inte bort känslan som finns i min kropp. Jag vill bli av med den, jag tycker inte alls om den. Men den finns där. Och det är svårt att förklara. Vet liksom inte riktigt själv vad jag känner, eller varför jag känner så. Kan inte sätta ord på mina känslor. Dom bara finns där.
Är väl inne i en dålig period, har ju varit sådan här innan också. Jag vet bara inte varför jag blir sådan. Men det finns så mycket folk inte vet, så mycket som jag helst tränger undan och glömmer. Men som ibland dyker upp till ytan. Som är svåra att prata om, svåra att förklara, som gör ont i mig. Som jag vill bli av med, men som jag inte riktigt kan skaka av mig. Saker som är jag, saker som har hänt, saker om den jag varit, men inte vill vara. Saker om mitt liv helt enkelt.
Jag vill vara stark, och det är jag nog i och för sig. Starkare än många andra. Det jag saknar är snarare tron på mig själv. Tron på att jag duger som jag är, på att alla tycker om mig för den jag är. Jag vet det egentligen, men ändå är det något som spärrar det ibland. Något som får mig att känna som jag gör nu.
Blir rädd för mig själv sådana här dagar. Rädd för vad som händer. Och varför det blir så. Rädd för att jag inte vet hur jag ska ta itu med det. Och samtidigt arg på mig själv för att jag känner som jag gör, det finns ju så många andra som har det värre än mig, men dom klagar inte. Rädd för att jag en dag inte orkar resa mig upp igen, utan ligger kvar där under mitt täcke. I ensamheten med alla negativa känslor och tankar.
Sådana här stunder saknar jag ofta hemma. En plats där jag är trygg. En plats där mina vänner vet allt om mig och dit jag kan gå och bara vara. Inte behöva förklara något utan bara vara precis som jag vill. En plats där jag passar in vare sig jag är glad eller lessen, sur eller arg. En trygghet som får mig att må bra igen.
Samtidigt hade jag inte varit den jag är idag om jag inte gett mig iväg på mina små äventyr. För dom har utvecklat mig mycket, även om jag fortfarande har långt kvar. Särskilt mormor berättar ofta hur bra det var att jag åkte upp till Sälen och hur mycket jag utvecklades av det, hur mycket mer framåt jag blev, och hur mycket bättre jag verkade må av det! Jag har väl egentligen alltid varit en person som mår dåligt till och från, som alltid saknat tron på mig själv. Men som reser mig upp igen och kämpar vidare. Steg för steg.
Hela tiden undrar jag vad det är som framkallar dom här känslorna och tankarna. Vad som utlöser dem. Och vad jag ska göra för att känna mig trygg i mig själv. Flera gånger har jag funderat över att prata med någon, men alltid lagt ner det igen. Ibland vill jag, för att jag inte riktigt orkar med mig själv, men samtidigt tänker jag att det finns ingen anledning, jag klarar mig själv, jag är bara löjlig. Ett tag åt jag receptfria tabletter mot depression. vet inte om tabletterna hjälpte eller om jag bara mådde bättre ändå. Men jag kom iaf ur min svacka och hade n underbar sommar!
Det är nog mest trygghet jag saknar. Att känna att jag verkligen är "en i gänget", att jag passar in där jag är, att människor alltid finns vid min sida. Att ha den där lite djupare relationen, istället för bara de ytliga. Att ha de där vännerna som man kan ringa precis när som helst, som man kan vara med och ha kul utan att egentligen göra någonting. Att veta, och själv tro på, att jag duger som jag är.
Måste lära mig att våga släppa människor närmare in på livet. Våga lita på att de är mina riktiga vänner. Våga öppna mig för dem. Våga vara den jag är.
Det går lite i vågor, en period går det jättebra och jag umgås massor med mina vänner och trivs som fisken i vattnet. Sen kommer en svacka då jag drar mig tillbaka, håller mig för mig själv, tappar lusten, och sedan känner mig ensam. En ond cirkel.
Varför vet jag inte riktigt. Men blir kanske osäker efter saker som har hänt. Och väljer att sätta upp en mur för att skydda mig själv. Kanske.
Ett kanske ganska deprimerande inlägg, men med tankar jag behöver få ur mig. Så att jag kan ta tag i mig själv, ta tag i dagen och gå ut, hitta på något roligt, och detta med ett leende på läpparna istället för ett ledsamt ansiktsuttryck.
Att skriva får mig att må lite bättre!
Tycker inte om dagar som idag.
Dagar då jag kan gråta utan anledning.
Då tårar kan rinna ner för kinderna utan att jag har en aning om varför!
Då jag känner mig som världens ensammaste människa.
Jag vet att jag inte är det. Jag vet att jag har hur många som helst runt om mig som tycker om mig. Men det hjälper inte, det tar inte bort känslan som finns i min kropp. Jag vill bli av med den, jag tycker inte alls om den. Men den finns där. Och det är svårt att förklara. Vet liksom inte riktigt själv vad jag känner, eller varför jag känner så. Kan inte sätta ord på mina känslor. Dom bara finns där.
Är väl inne i en dålig period, har ju varit sådan här innan också. Jag vet bara inte varför jag blir sådan. Men det finns så mycket folk inte vet, så mycket som jag helst tränger undan och glömmer. Men som ibland dyker upp till ytan. Som är svåra att prata om, svåra att förklara, som gör ont i mig. Som jag vill bli av med, men som jag inte riktigt kan skaka av mig. Saker som är jag, saker som har hänt, saker om den jag varit, men inte vill vara. Saker om mitt liv helt enkelt.
Jag vill vara stark, och det är jag nog i och för sig. Starkare än många andra. Det jag saknar är snarare tron på mig själv. Tron på att jag duger som jag är, på att alla tycker om mig för den jag är. Jag vet det egentligen, men ändå är det något som spärrar det ibland. Något som får mig att känna som jag gör nu.
Blir rädd för mig själv sådana här dagar. Rädd för vad som händer. Och varför det blir så. Rädd för att jag inte vet hur jag ska ta itu med det. Och samtidigt arg på mig själv för att jag känner som jag gör, det finns ju så många andra som har det värre än mig, men dom klagar inte. Rädd för att jag en dag inte orkar resa mig upp igen, utan ligger kvar där under mitt täcke. I ensamheten med alla negativa känslor och tankar.
Sådana här stunder saknar jag ofta hemma. En plats där jag är trygg. En plats där mina vänner vet allt om mig och dit jag kan gå och bara vara. Inte behöva förklara något utan bara vara precis som jag vill. En plats där jag passar in vare sig jag är glad eller lessen, sur eller arg. En trygghet som får mig att må bra igen.
Samtidigt hade jag inte varit den jag är idag om jag inte gett mig iväg på mina små äventyr. För dom har utvecklat mig mycket, även om jag fortfarande har långt kvar. Särskilt mormor berättar ofta hur bra det var att jag åkte upp till Sälen och hur mycket jag utvecklades av det, hur mycket mer framåt jag blev, och hur mycket bättre jag verkade må av det! Jag har väl egentligen alltid varit en person som mår dåligt till och från, som alltid saknat tron på mig själv. Men som reser mig upp igen och kämpar vidare. Steg för steg.
Hela tiden undrar jag vad det är som framkallar dom här känslorna och tankarna. Vad som utlöser dem. Och vad jag ska göra för att känna mig trygg i mig själv. Flera gånger har jag funderat över att prata med någon, men alltid lagt ner det igen. Ibland vill jag, för att jag inte riktigt orkar med mig själv, men samtidigt tänker jag att det finns ingen anledning, jag klarar mig själv, jag är bara löjlig. Ett tag åt jag receptfria tabletter mot depression. vet inte om tabletterna hjälpte eller om jag bara mådde bättre ändå. Men jag kom iaf ur min svacka och hade n underbar sommar!
Det är nog mest trygghet jag saknar. Att känna att jag verkligen är "en i gänget", att jag passar in där jag är, att människor alltid finns vid min sida. Att ha den där lite djupare relationen, istället för bara de ytliga. Att ha de där vännerna som man kan ringa precis när som helst, som man kan vara med och ha kul utan att egentligen göra någonting. Att veta, och själv tro på, att jag duger som jag är.
Måste lära mig att våga släppa människor närmare in på livet. Våga lita på att de är mina riktiga vänner. Våga öppna mig för dem. Våga vara den jag är.
Det går lite i vågor, en period går det jättebra och jag umgås massor med mina vänner och trivs som fisken i vattnet. Sen kommer en svacka då jag drar mig tillbaka, håller mig för mig själv, tappar lusten, och sedan känner mig ensam. En ond cirkel.
Varför vet jag inte riktigt. Men blir kanske osäker efter saker som har hänt. Och väljer att sätta upp en mur för att skydda mig själv. Kanske.
Tankar om att inte räcka till...
Igår ringde dom från skanska. För att säga att jag inte blivit antagen till p3.
Min första känsla var att jag bara ville lägga mig ner, dra ett täcke över huvudet och gråta. Men eftersom jag var mitt inne i stan var inte detta något alternativ, så jag fortsatte gå, funderade. Många tankar som rörde sig runt, vilket är ganska vanligt i mitt huvud. Vad var det som gjorde att inte jag fick det? Sa jag något fel? Är det mitt sätt att vara som inte passade in? Eller var det helt enkelt bara otur att jag inte var den som blev utvald?
"Ta nu inte detta som ett misslyckande. Du har gått långt och ska se detta som en erfarnhet. Det var hård konkurrens och vi hade bara ett fåtal platser" sa hon som ringde.
Och det är klart att det är en erfarenhet, och jag vet mycket väl att jag kom långt i urvalet. Men det är ju det som är saken, jag föll på målsnöret. För mig var det ett misslyckande, för mig innebar det ett stort steg tillbaka. Inte för att jag inte har något annat att göra, för det visste jag hela tiden att jag hade. Utan just för att jag inte lyckades ta mig ända fram. Jag kämpade, kom långt, övervann rädslor för intervju, för att sedan slungas tillbaka genom ett nej. Mina höga krav på mig själv visade sig ännu en gång, min känsla av att jag inte är tillräckligt bra kom åter upp till ytan. De känslor som jag slåss emot varje dag för att övervinna.
Jag vet egentligen att jag kan, att jag är tillräckligt bra. Jag vet att det lika gärna kunde varit jag som fick det. Ändå kryper känslan fram. Som så ofta. Vet inte riktigt hur jag ska ta itu med den, bevisa för mig själv att jag duger som den jag är, och att jag har alla möjligheter i världen att gå långt. Man måste bara kämpa lite.
Alla som kom till intervju kände antagligen ungefär samma sak, andra som fått ett nej känner antagligen liknande som mig. Men vi gjorde något bra, och det som gått mindre bra kan vi ta med oss, ha i bakhuvudet för att lyckas bättre nästa gång. En antagningsintervju är inget lätt, och jag vet att tycker sådant är jobbigt. Jag har bara mig själv att skylla att jag inte förberedde mig bättre. Men sådant jag inte tycker om att göra skjuter jag lätt åt sidan. Kanske där jag måste börja? Rannsaka mig själv lite granna, se till att ta tag i även saker som jag tycker är jobbiga. Ta större steg framåt! Jag kommer nå målet!
Jag börjar antagligen redan nu i sommar. För just nu lutar det starkt åt att det blir jobb i Stockholm. Vara med och bygga upp två nya bostadshus, från grunden. Att åka iväg alldeles själv, bo ensam i en ny stad, det skrämmer mig inte det minsta längre. Jag ser snarare fram emot det. Jag vet att det är bra för mig, jag vet att varje sådant steg ger mig lite mer. Jag vet ju hur mycket jag utvecklats genom min flytt till Sälen och även ner hit, men jag vet också att jag har mycket kvar. Det som känns ltie jobbigt är just att lämna alla vänner. Att varken träffa dem här, eller dem hemma. Och framför allt, att inte träffa J!
Men jag vill ju få lite erfarenhet, det är ett bra jobb, occh antagligen komme rjag få ut minst lika mycket genom den personliga utveckling det kommer ge som arbetslivserfarenhet. Det kommer bli en bra sommar!
Den dagen jag släpper känslan av att inte räcka till, och istället börjar tro på mig själv, den dagen kommer jag kunna gå långt!
Min första känsla var att jag bara ville lägga mig ner, dra ett täcke över huvudet och gråta. Men eftersom jag var mitt inne i stan var inte detta något alternativ, så jag fortsatte gå, funderade. Många tankar som rörde sig runt, vilket är ganska vanligt i mitt huvud. Vad var det som gjorde att inte jag fick det? Sa jag något fel? Är det mitt sätt att vara som inte passade in? Eller var det helt enkelt bara otur att jag inte var den som blev utvald?
"Ta nu inte detta som ett misslyckande. Du har gått långt och ska se detta som en erfarnhet. Det var hård konkurrens och vi hade bara ett fåtal platser" sa hon som ringde.
Och det är klart att det är en erfarenhet, och jag vet mycket väl att jag kom långt i urvalet. Men det är ju det som är saken, jag föll på målsnöret. För mig var det ett misslyckande, för mig innebar det ett stort steg tillbaka. Inte för att jag inte har något annat att göra, för det visste jag hela tiden att jag hade. Utan just för att jag inte lyckades ta mig ända fram. Jag kämpade, kom långt, övervann rädslor för intervju, för att sedan slungas tillbaka genom ett nej. Mina höga krav på mig själv visade sig ännu en gång, min känsla av att jag inte är tillräckligt bra kom åter upp till ytan. De känslor som jag slåss emot varje dag för att övervinna.
Jag vet egentligen att jag kan, att jag är tillräckligt bra. Jag vet att det lika gärna kunde varit jag som fick det. Ändå kryper känslan fram. Som så ofta. Vet inte riktigt hur jag ska ta itu med den, bevisa för mig själv att jag duger som den jag är, och att jag har alla möjligheter i världen att gå långt. Man måste bara kämpa lite.
Alla som kom till intervju kände antagligen ungefär samma sak, andra som fått ett nej känner antagligen liknande som mig. Men vi gjorde något bra, och det som gått mindre bra kan vi ta med oss, ha i bakhuvudet för att lyckas bättre nästa gång. En antagningsintervju är inget lätt, och jag vet att tycker sådant är jobbigt. Jag har bara mig själv att skylla att jag inte förberedde mig bättre. Men sådant jag inte tycker om att göra skjuter jag lätt åt sidan. Kanske där jag måste börja? Rannsaka mig själv lite granna, se till att ta tag i även saker som jag tycker är jobbiga. Ta större steg framåt! Jag kommer nå målet!
Jag börjar antagligen redan nu i sommar. För just nu lutar det starkt åt att det blir jobb i Stockholm. Vara med och bygga upp två nya bostadshus, från grunden. Att åka iväg alldeles själv, bo ensam i en ny stad, det skrämmer mig inte det minsta längre. Jag ser snarare fram emot det. Jag vet att det är bra för mig, jag vet att varje sådant steg ger mig lite mer. Jag vet ju hur mycket jag utvecklats genom min flytt till Sälen och även ner hit, men jag vet också att jag har mycket kvar. Det som känns ltie jobbigt är just att lämna alla vänner. Att varken träffa dem här, eller dem hemma. Och framför allt, att inte träffa J!
Men jag vill ju få lite erfarenhet, det är ett bra jobb, occh antagligen komme rjag få ut minst lika mycket genom den personliga utveckling det kommer ge som arbetslivserfarenhet. Det kommer bli en bra sommar!
Den dagen jag släpper känslan av att inte räcka till, och istället börjar tro på mig själv, den dagen kommer jag kunna gå långt!
Hemma och hemma...
Tiden går så snabbt när jag är hemma och hälsar på. Trots att jag egentligen inte gör så mycket. Idag är det måndag, vilket betyder att det är tisdag imon. Och då ska jag tillbaka ner till Helsingborg igen.
Visst ska det på ett sätt bli skönt att komma hem, till mitt eget hem. Och framför allt ska det bli underbart att träffa J igen. Kramas lite och mysa lite. Men samtidigt är det ju faktiskt hemma här också. Och jag tycker om att gå runt med familjen och göra ingenting. Umgås lite, hitta på lite saker ibland och annars bara vara.
Men på onsdag morgon ska jag skriva tenta, som det inte går allt för bra att plugga till, men jag hoppas jag klarar den ändå! Tråkig tenta, men börjar bli dags att bli av med den!
Mamma tycker att jag kan ta bilen ner och komma upp igen efter tentan, visst det skulle jag kunna göra. Men några lediga dagar i Helsingborg kan vara skönt det med. Kanske kan få jobba någon dag, och om inte annat ska jag se till att träna en del!
Nu är jag alldeles ensam här, borde ta den tiden till att plugga! Sen kommer familjen hem från branäs! Ikväll blir det antagligen mys framför tv:n med Johan Falk! :D:D!
Dags att ta tag i dagen!
Visst ska det på ett sätt bli skönt att komma hem, till mitt eget hem. Och framför allt ska det bli underbart att träffa J igen. Kramas lite och mysa lite. Men samtidigt är det ju faktiskt hemma här också. Och jag tycker om att gå runt med familjen och göra ingenting. Umgås lite, hitta på lite saker ibland och annars bara vara.
Men på onsdag morgon ska jag skriva tenta, som det inte går allt för bra att plugga till, men jag hoppas jag klarar den ändå! Tråkig tenta, men börjar bli dags att bli av med den!
Mamma tycker att jag kan ta bilen ner och komma upp igen efter tentan, visst det skulle jag kunna göra. Men några lediga dagar i Helsingborg kan vara skönt det med. Kanske kan få jobba någon dag, och om inte annat ska jag se till att träna en del!
Nu är jag alldeles ensam här, borde ta den tiden till att plugga! Sen kommer familjen hem från branäs! Ikväll blir det antagligen mys framför tv:n med Johan Falk! :D:D!
Dags att ta tag i dagen!
Lite dålig på att uppdatera...
.. men nu är jag i alla fall hemma i skogen!
Rätt skönt, att mest bara vara och att ta dagen som den kommer!
Har vart och shoppat med Mathilda en dag och igår var jag ute och drack ett par öl i trevligt sällskap! Nu ska jag alldeles jättesnart bege mig till mormor för att äta lite gott! Maria ska ha fest här hemma ikväll så kan vara skönt att komma bort ett par timmar i alla fall!
Annars har det inte hänt så mycket, har myst med familjen, idag har jag och Maria vart i Trollhättan och lunchat och så där. Sen har jag även träffat min lilla Caroline en snabbsväng idag! Hoppas hinna träffa henne innan jag åker ner till Helsingborg igen!
Har köpt två par nya skor :D:D och hittat ännu fler som jag vill ha! Men det får vänta lite, pengarna bara försvinner från kontot ju :P!
Nä bäst jag hoppar i skorna och åker till mormor!
01:30
Blev en mysig kväll hos mormor. Vi åt en massa gott: smörgåsar med ost, skinka, skagenröra, tomater mm. Sen åt vi även ost och kex, vindruvor och kiwi! Mums!
Tittade en del på TV och pratade en himla massor. Vad skulle jag göra utan min mormor! Var länge sedan det var bara jag och hon en hel kväll så här. Blev kvar där länge och har nu nyss kommit hem.
Till ett hus med fest i, är dock relativt lugnt ändå! Ska titta på en film nu och hoppas på att det lugnar ner sig snart så man kan sova! Imon blir det nog promenad med Emelie, och sen ska jag nog träna också! På kvällen kommer kusinerna hit. Blir nog bra!
Dom här hemma har börjat undra lite över J nu också :P haha! Inte för att jag ger dom så mycket svar... Meeen åhh som jag saknar honom! Saknar att kramas, pussas och mysa! Närhet!
