malinbp

Sovit oroligt.

Vaknade tidigt.

Drömt en massa jobbiga drömmar.

Återigen en del tårar.

Och tungt att ta sig ur sängen.

Känner mig som ensamast i världen idag! Solen lyser för fullt utanför men jag har ingen lust att göra något. Jag är inget bra på att vara ensam. Jag vill ha någon vid min sida. Någon att dela allt med.

Men vart träffar man nytt folk? Hur lär man känna nya människor? Och hur lär man känna sig själv?

Fick ett sms av vän igår som sa att hon saknade den glada Malin. Och tro mig, det gör jag med. Hade plockat fram henne direkt om jag bara visste hur. Men det kommer väl... Någon gång. Hoppas jag.

Att inte må bra är tungt. Och att inte veta hur man kommer vidare gör det ännu värre. Är svårt att bara vänta ut tiden och låta det gå över.

Finns antagligen vissa saker jag måste släppa. Någon jag vill ha och behöver ha vid min sida, men som jag kanske måste försöka släppa taget lite om.

Måste lära mig att tycka om mig själv. Lära mig tänka att jag faktiskt är värd det bästa.

Något som skingrar tankarna lite.

Som får mig att fokusera på annat.

Får bara hoppas att det fortsätter kännas bra.

Även nästa vecka.

Ska också försöka ta tag i mig själv nu.

En gång för alla.

Orkar inte må dåligt längre.

Vill börja leva. Vill börja må bra. På riktigt!

Har tagit första steget. Samtal på måndag. Hoppas det ger något.

Lämna alla där hemma och åka tillbaka hit igen.

Suck.

Hemfärden var tung och många tårar rullade ner för kinderna.

Många utan att jag ens vet varför. Jag bara inte kan göra annat. Jag måste få ut känslorna av ångest på något sätt. Det är en så konstig känsla. Det trycker över bröstet och jag har en panikartad känsla inom mig. Men när jag försöker känna efter varför den finns där och varför det känns så jobbigt så känner jag ingenting. Det finns ina tankar i huvudet, jag känner inget speciellt för någonting. Jag är bara tom.

Och den känslan hatar jag. Tomhet. Likgiltighet. Att jag bara är. Ett tomt skal.

Stannade i alla fall och handlade lite på vägen hem. Inte mycket men i alla fall så här finns något.

Sen kom jag hem och in i lägenheten. Visste att jag J hade varit och hämtat skrivbordet, men var ändå inte beredd på känslorna det framkallade. Skrivbordet, tavlorna mm var borta.

Mot mig lyste en sådan tomhet. Ett tomt hörn. Tomma, vita väggar. Och ångesten kom över mig igen. Kan inte bo kvar här längre. Nu är här inte bara ensamt. Nu är här tomt och ensamt. Suck.

Vet inte vad som har hänt och varför allt slog så hårt mot mig. Men är väl alla känslor efter allt som hänt som kompå en gång. Och så kraftigt att jag inte riktigt orkar ta mig upp igen.

Vad gör man?

Hur blir man glad igen?

Hur gör man för att ta tag i sig själv?

För att reda ut sina tankar och känslor?

För att veta vad man vill?

Jag vill må bra. Jag vill vara glad.

Jag är värd att ha det bra. Jag är faktiskt det.

Så sluta nu livet. Sluta att alltid bråka med mig. Att alltid göra mig så illa.

För jag orkar inte mer.

Jag är trött på allt.

Trött på mig själv.

Trött på mitt liv.

Inte alls glad. Känner mig full av ångest. Ha gråtit idag igen. Suck.

Var ute igår och sovit alldeles för lite. Det bidrar nog till att jag känner mig extra nere.

Var ute med Lina och Jakob. Jättetrevligt!

Mat och pubquiz på Stures. Sen dans på Mangiamo. Jag och Lina avslutade kvällen med X antal timmar djupa samtal ute på hennes balkong. Många tankar som snurrade. Mycket ångest. Mycket att ventilera. Tack fina vännen!
När vi väl beslutade oss för att sova lite kastade sig ångesten över mig och jag kunde inte somna. Vände och vred, tryckte fingrarna i halsen och kräktes, och lite till. Ville bara hem, men tillslut somnade jag iaf.

Mådde ändå relativt okej när jag vaknade några timmar senare.

Men ångesten sitter i.

Är så fruktansvärt rädd för att vara ensam.

Rädd för att aldrig hitta någon.

Rädd för hur framtiden kommer se ut.

Rädd för alla ensamma stunder jag har framför mig.

Rädd för att vara jag.

Kan inte heller släppa tankarna på honom.

Hjärtat gör fortfarande så ont.

Och han finns fortfarande i mina tankar större delen av dygnet.

Jag vill.

Jag vill så gärna.

Jag vill dela mitt liv med honom.

Var nog välbehövt.

Förra veckan var fylld av ångest och tårar.

Såklart hade jag bra stunder emellanåt, men det var mestadels tungt.

Denna veckan har vart klart bättre.

Det känns tungt. Jag saknar. Jag önskar.

Men det går och jag har det bra.

Har myst en massa med älskade Linda och Elna. <3!

Har även funderat fram och tillbaka över mitt liv.

Vad jag ska göra.

Hur jag ska göra.

Kommit fram till att ny lägenhet är prio ett.

Får nog bli till att köpa!! Bara jag hittar någon bra.

Eventuellt en billig etta i väntan på att hitta drömlägenheten.

Borde också börja träna. Sats? Ja, kanske lutar det ditåt.

Hund? Vill verkligen ha, men är det dags nu? Kommer jag ha tiden?